Parkinsons sjukdom är en långvarig och progressiv (snabbt fortskridande) hjärnsjukdom som oftast drabbar personer som är äldre än 60 år.¹ Personer med Parkinsons sjukdom har svårighet att kontrollera sina kroppsrörelser, och symtomen förvärras i takt med att sjukdomen fortskrider. ¹ Till slut försämrar Parkinsons sjukdom personens förmåga att fungera i vardagslivet. ¹

Symtomen på Parkinsons sjukdom beror på en förlust av neuroner i hjärnan som påverkar rörelsekontroll samt andra områden som t.ex. humör, sömn och tankeförmåga. Den exakta orsaken till förlusten av neuroner är fortfarande okänd, men man tror att den omfattar en kombination av genetiska, miljömässiga och åldersrelaterade faktorer. ¹

Parkinsons sjukdom är ett progressivt tillstånd (snabbt fortskridande) och med tiden uppträder nya symtom och befintliga symtom blir långsamt svårare. ² Det är dock inte en dödlig sjukdom – de som drabbas kan leva i 15 till 25 år från tidpunkten när diagnosen ställts – vilket gör Parkinsons sjukdom till ett långvarigt (kroniskt) tillstånd.²

Symtom på Parkinsons sjukdom kan delas in i motoriska och icke-motoriska symtom och komplikationer.

• Motoriska symtom - De klassiska symtomen på Parkinsons sjukdom – så kallade ”motoriska” (rörelserelaterade) symtom – däribland skakningar, långsamma rörelser, muskelstelhet och balansproblem. ³

• Icke-motoriska symtom - De förekommer vid all stadier av Parkinsons sjukdom och påverkar patientens livskvalitet väsentligt, som till exempel plötsliga blodtrycksfall i stående ställning, humörsvängningar, sömnstörningar, sensoriska besvär, känsel- och luktbortfall, förstoppning och kognitiva problem t.ex. minnessvårigheter, långsam tankeförmåga, förvirring och i vissa fall demens.^3-4

• Komplikationer - Efter åtskilliga år av behandling kan komplikationer börja framträda.⁵  Dessa kan omfatta ”fluktuationer” då de som drabbas växlar mellan perioder där symtomen kontrolleras väl och perioder där symtomen kontrolleras dåligt.⁵

Alla dessa symtom belastar avsevärt sjukdomsbördan ytterligare.

Parkinsons sjukdom är ett av de vanligaste neurologiska (nervcells-) tillstånden. ⁵ Sjukdomen berör cirka 8,5 miljoner män och kvinnor världen över 2017.⁶ Förekomsten av Parkinsons sjukdom i USA kommer att ha fördubblats fram till 2040 (jämfört med 2010). ⁷

Parkinsons sjukdom utvecklas hos personer som är i slutet av 50-årsåldern och början av 60-årsåldern,^1,8 även om sällsyntare former av sjukdomen kan utvecklas före 40 års ålder.⁸ Av personer som var 60 år eller äldre hade 1 % Parkinsons sjukdom.⁸

I och med att risken att utveckla Parkinsons sjukdom ökar med åldern, innebär det faktum att fler personer blir äldre nuförtiden att det totala antalet personer med Parkinsons sjukdom också ökar.⁹

Parkinsons sjukdom diagnostiseras med hjälp av sjukdomshistoria, klinisk undersökning och behandlingsrespons. Det finns för närvarande inget pålitligt biokemiskt, bilddiagnostiskt eller genetiskt test som tillhandahåller en definitiv diagnos.^10,11 Dessutom finns det åtskilliga bedömningsskalor som kan användas för att identifiera sjukdomens symtom och svårighetsgrad.

För närvarande finns det inget botemedel för Parkinsons sjukdom, men det finns behandlingar för symtomen och forskningen pågår för fullt. Även om aktuella behandlingar för Parkinsons inte kan stoppa sjukdomsförloppet, kan de tillfälligt kontrollera och lindra symtomen och förbättra livskvaliteten för dem med Parkinsons och deras vårdgivare.

Behandling för Parkinsons sjukdom omfattar vanligtvis läkemedelsbehandling och i vissa fall kirurgiska ingrepp. Utöver detta spelar motion, kosthållning, alternativa behandlingar, känslomässigt stöd och starka förhållanden en viktig roll.  Kunskap om Parkinsons sjukdom, att relatera till den nya livssituationen och att lära sig acceptera nya mål och utmaningar är nästan lika viktigt som behandlingen av sjukdomen.