Alzheimers sjukdom är en progressiv (snabbt fortskridande) hjärnsjukdom som gör att hjärnan gradvis bryts ner. Den förekommer för det mesta hos personer som är över 65-70 år gamla.¹

Under sjukdomsförloppet bryts delar av hjärnan ner, vilket leder till cellförlust och funktionsrubbningar, en gradvis förlust av minnet, problem med resonemangsförmågan och omdömet,  förvirring, inlärningssvårigheter, förlust av språkförmåga och minskad förmåga att utföra rutinmässiga uppgifter.^2-3 Dessa förändringar påverkar i ökande utsträckning personens vardag och minskar personens oberoende tills han eller hon till slut är fullständigt beroende av andra.²

Alzheimers sjukdom har även en enorm påverkan på dem som vårdar en person med Alzheimers sjukdom. ⁴ De flesta vårdgivarna är närstående som ger vård i hemmet – en krävande och ansträngande uppgift som innebär en oerhört stor känslomässig och fysisk börda.^3-4

• Kognitiva förändringar – försämrat korttidsminne (som t.ex. försämrad kännedom om aktuella händelser, att upprepa sig, tappa bort saker i hemmet, dålig organisationsförmåga), svårigheter att ta beslut, minskad tids- och rumsuppfattning, minskad inlärningsförmåga och svårigheter att känna igen vänner och familj.^3,5-6  

• Funktionella förändringar – minskad förmåga att genomföra dagliga aktiviteter: svårigheter att hantera pengar, att resa och att ta hand om sig själv (äta, klä på sig, sköta sin personliga hygien) liksom problem med balansen och ostadiga rörelser.^3,7 Till slut kommer de som har Alzheimers sjukdom att bli helt beroende av vårdgivare.^3,7

• Beteendemässiga/psykiatriska förändringar – patienter kan även utveckla beteendestörningar vilket ökar vårdbördan. Dessa omfattar att dra sig undan från sociala aktiviteter, håglöshet/likgiltighet, nedstämdhet, ångest och upprördhet. ³ Beteendemässiga förändringar är särskilt svåra att hantera för familj och vårdgivare, och utgör ofta orsaken till att patienter flyttas till ett boende för demenssjuka.⁹

1. Minnesförlust som stör vardagslivet
2. Svårigheter med planering eller problemlösning
3. Svårigheter att utföra bekanta uppgifter i hemmet, på arbetsplatsen eller vid fritidsaktiviteter
4. Förvirrad tids- eller rumsuppfattning
5. Svårigheter med att förstå visuella bilder och rumsliga förhållanden
6. Nytillkomna svårigheter med ord i tal eller skrift
7. Tappar bort saker och förlorar förmågan att rekonstruera vad han eller hon gjort
8. Minskat eller dåligt omdöme
9. Drar sig undan från arbetsmässiga eller sociala aktiviteter
10. Humörs- och personlighetsförändringar
    

Över hela världen har 50 miljoner personer demens.² I och med övergången till en allt äldre befolkning finns det över 10 miljoner nya fall varje år.¹¹ WHO förutspår att förekomsten av demens kommer att nästan fördubblas vart 20:e år och att 152 miljoner personer kommer ha sjukdomen år 2050.¹¹

Alzheimers sjukdom är den vanligaste orsaken till demens och står för 60–80 % av demensfallen.³  Den totala globala samhällskostnaden för demens uppskattas till 818 miljarder USD och kommer att stiga till 2 biljoner USD i slutet av 2030.¹¹

Diagnos av Alzheimers sjukdom ställs genom intervjuer med patienten och vårdgivaren. Ibland kan även blodprover tas och bilddiagnostiska metoder för hjärnan användas. Det finns åtskilliga utvärderingsskalor som kan användas för att identifiera sjukdomens symtom och allvarlighetsgrad.

Det finns för närvarande inget botemedel för Alzheimers men det finns behandlingar för symtomen och forskningen pågår för fullt.¹ Även om aktuella behandlingar för Alzheimers inte kan stoppa Alzheimers sjukdomsförlopp så kan de tillfälligt fördröja försämringen av demenssymtomen och förbättra livskvaliteten för dem som har Alzheimers och för deras vårdgivare.¹ Forskare runtom i världen arbetar hårt med att försöka hitta bättre sätt att behandla sjukdomen, fördröja dess debut och hindra dess utveckling.¹